På en grushög längst inne i valvet satt den vansinniga och höll i sin famn ett halvmurket benrangel, kring vilket några gulgråa, ursprungligen vita tyglappar fladdrade för luftdraget... Och den galna satt och vyssjade benranglet som ett litet barn och sjöng så gott hon kunde sina barndomsvisor, och i hennes förr så vilda ögon glänste nu den renaste, lycksaligaste modersglädje. Moderskärlek bortom dödens och förståndets gränser. Vilse i ett märkligt palats irrgångar. En skuldtyngd man som förföljs av en inbillad eller spökande skarprättare. Gengångare som manifesterar sig i storstadens vimmel... Fanns det någon svensk skräcklitteratur att tala om på 1800-talet och början av 1900-talet? Den allmänna uppfattningen svarar nej, trots att genren under samma tid var mycket populär i andra länder. Men det finns oväntat många guldkorn att hitta, bara man letar. Detta är första boken i Alephs serie "Svenska sällsamheter".