Den långa resan

Del 4 i Karin och prästgården

När vi lämnade Karin sist, satt hon på kyrkogården med morfar. Hon var sårad, arg, ledsen, frustrerad och rent ut sagt förbannad. Hon kände sig kränkt, familjen som betyder så mycket för henne hade gått bakom hennes rygg. Och nu då? Ska de bara gå vidare som att inget har hänt? Det tar tid för Karin att bearbeta såren som skapades trots att familjen trodde att de skyddade henne, så fel det kan bli.

Att få göra en inre och yttre resa är viktigt för ens välmående. Att andas för sin egen del även att man delar livet med andra är ett måste. Och det är vad Karin gör, en resa i sitt inre att kunna förlåta och gå vidare, men hon tar med sig Anders, Ewa och Bertil och reser. Till Frans, till Fia och till Indien. Där Karin får svar på några av sina frågor.

Det krävs inga mord eller brott för att göra livet spännande. Våga lev. Res. Träffa nya människor. Bjud in till samvaro. Vandra på ett berg. Simma i en flod. Det kan för många av oss vara tillräckligt spännande.

Karins långa resa fortsätter för det är vad livet är, en resa från vaggan till graven. Det är resan som är meningen.